-

Tänk sig vad mycket man redan har varit med om? Jag är 19 år och har hunnit med om en hel del. Skola, sporter, vänner, svek, bråk, kärleken, tonåren, början av vuxen livet, jobbet, alla människor man har träffat, barnlivet m.m Shit vad tiden går fort! Framtiden då? Inte många år tills man börjar tänka hus,barn familj.

Vad kommer hända om 10 år? Är jag samma person? Samma vänner? Familj? Hus? Bor jag i Piteå? Gud varför tänker jag på frågor jag ej kan svara på? Mhm.....

Vad är jag för person? Hur har jag ändras på de senaste åren? Bra? Dåliga? Vänner jag saknar? Personer som gör mig lycklig?

Hej! Jag är en tjej på 19 bast. Anna heter jag. Jag föddes på Piteå BB och är än kvar i Piteå. Då jag var liten då var jag väldigt intresserad av sport var typ de enda som fanns i mitt huvud. Var ej intresserad av tjejsaker visste heller inte hur man lekte med dockor. Jo man kan säga att jag var en pojkflicka. Då jag var 5 år började jag min första sport fotboll<3 det var det bästa jag visste och bra var jag. Under min första skoltid lågstadiet var det fortfarande sport i mitt huvud gick 3 sporter innebandy, hockey och fotboll. Jag var för det mesta bara med killarna på skolan eftersom dom sportade under rasterna och brottades m.m allt som jag gillade. Då jag vart 11-12 började jag umgås med tjejer lite mer. hade lite svårt att umgås med tjejer eftersom det var svårare och jag visste ej hur jag skulle vara. Var så enkelt att vara med killar eftersom dom ej brydde sig hur man var. Med tjejer måste man passa in och vara populär för att få synas. Jag har aldrig velat stå i centrum och har aldrig haft många vänner. Jag var med alla på skolan men var inte med någon på fritiden för utom min 3-menning och en tjej som hette Jenny. Under skoltiden har jag alltid varit överviktig, slapp och ej brydd om hur jag såg ut. Allt de man egentligen inte ville vara. Ville vara den perfekta tjejen men smalkropp snygga kläder bra utseende duktig i skolan m.m
Har alltid vela ha en bra självkänsla och vara nöjd över den jag är. Vet att jag alltid har varit så avis på alla som kan prata om sig själva och bara öppna sig för folk. Själv så tycker jag det är jätte svårt vet ej vad jag ska prata om. Alla har alltid tyckt att jag ser dryg ut och att man ser ut som man gör. Än idag är jag överviktig självklart har jag vänner få men helt underbara vänner. Har alltid varit en skämtsam brud gillar att se folk le/skratta och finnas till så mycket jag bara kan. Det värsta jag vet är när folk mår dåligt. Jag kanske inte är den bästa på prata men jag är grymt duktig på att lyssna och finnas till då någon mår dåligt. Jag har som sagt hela mitt liv gillar att busa/skämta skoja. Men är det någon som tar mig på allvar eller är jag bara den skämtiga clownen alla går förbi?

Jag vill att alla människor ska lära känna personer innan man dömer ut en. Ingen är perfekt och ingen kommer vara de. Så sluta döm en efter 3 sec utan lär känna personen innan ni dömer en. Va ingen annan utan var dig själv.

Har sagt det i många år nu men nu jävlar ska jag förändra mitt liv! Vill inte vara den blyga, överviktiga tjejen utan vill känna mig glad över min kropp.
Och vill kunna ta för mig och träffa nytt folk. Jippi här kommer jag!!:)

Nu vart jag trött och orkar ej skriva mer! Sovgott var kul att skriva av sig lite. Många tankar som snurrar